Det tog slut alldeles för tidigt...

Nu har luften gått ur, allt är nattsvart, det är slut allt är borta!
Den tomhet jag känner går inte med ord att beskriva, på 90 minuter så hann jag passera genom ljuset och rakt ner i ett bäcksvart helvete.. Här står jag nu med bara tomheten som min vän. Jag såg döden i vitögat i samma stund som han slet hjärta ur min kropp. Blödandes står jag kvar och stirrar raktfram, ut i den mörka natten. Frågan jag ställer mig när livsandan tryter, hur kunde det gå så fruktansvärt fel??
Trevar med händerna utan att se, letar efter något att greppa. Men ingenting finns där, bara mörkret och smärtan.
Jag faller ner på knä, försöker skrika, men orden kommer bara som en viskning. Tårarna rinner långsamt ner för min kind, känner värmen från dom innan de tyst förvinner i natten. Ni tog allt, utom en sak och den kommer ni aldrig kunna ta. Ni tog mitt hopp, förnedrade min tro, stal det enda som betyder något.
Men det ni inte tog och aldrig kommer kunna ta ifrån mig är KÄRLEKEN till mitt älskade HAMMARBY!!
Jag älskar dig över allt annat och kommer vara dig förevigt trogen. Tillsammans kommer vi gå ur detta mörker, vi kommer tillsammans slicka såren och läka. Tillsammans kommer vi torka tårarna få livsgnistan åter. Tillsammans kommer vi resa oss. För det är VI SOM ÄR HAMMARBY!!!!