Då var det äntligen genomfört årets allra första allsvenska match!
Glad i hågen och med solen lysandes i ansiktet klev jag 15.54 in på Läckerbiten där det i alla fall fanns några grön/vita systrar och bröder som inte övergett staden för Ellos.
Känslan som infann sig i min kropp, där jag stod och väntade på att få beställa i baren är nog mer eller mindre obeskrivbar. Men det innefattade illamående, svettningar, torr mun och även lite jävlar anamma.... Har alltid tillhört den kategorin av människor som blir MER nervös av att stå vid sidan av, själv på planen är jag bara lugnet själv.
Jublet stiger i lokalen samtidigt som jag får en kall och där blåser domaren igång matchen. Min totala nervositet är ett faktum. Går liksom in i mig själv, där och just då existerar bara jag och tv:n allt runtomkring liksom försvinner.
Kommer på mig själv tänka att om jag denna årets FÖRSTA match får mig att må så här dålig, har nu även hunnit samla på mig hjärtklappningar och svettningar i händerna. Hur jävla dåligt kommer jag då inte må juh längre säsongen lider?!
I min lilla bubbla ser jag Emil Johansson(nr 5) få bollen, jag hör att rösterna runtom mig ökar i decibell, själv kan jag inte sitta ner längre utan ställer mig upp och skriker, skjut då, S K J U T!! och där och just då lämnar bollen Johanssons fot, allt går som i slowmotion när bollen letar sig in mellan Covic och hans vänstra stolpe. Bajen- Ellos 1-0(14:e matchminuten) så jävla snyggt mål, i språng och nästan 30 meter från mål. Att Johansson som han själv vill, kommer att bli en tongivande spelare i Bajen tvivlar jag inte en sekund på!
Resten av matchen är en förbannad plåga ungefär som mygg är under de sena klibbiga sommarnätterna!
Förutom två lag som spelar mot varandra så vill även domarna vara med och spela och kan de avgöra en match så drar dom sig inte för att göra det!
2 minuter in i andra halvlek så undrar jag för mig själv varför domaren står och pekar på straffpunkten, missade jag något uppenbart eller vad är det som hänt. Gnuggar mig i ögonen men domaren pekar fortfarande på straffpunkten!!!
Kurar ihop mig som en liten boll på min stol och vill inte se eländet, när Ishizaki stegar fram mot straffpunkten och med en så jääääävla dålig straff sätter 1-1
Dra mi g baklänges och lite där till och döm av min förvåning när domaren en stund senare sätter pipan i munnen och i förenlighet med förra gången pekar på den där straffpunkten... Har jag somnat är det en elak dröm, snälla väck mig, nyper mig hårt i armen och upptäcker till min fasa att jag redan är vaken och att domaren fortfarande pekar på straffpunkten. Det är inte sant, ska det 3:e laget på planen få avgöra matchen!?
Denna gången sitter jag lätt framåtböjd, händerna för huvudet men kan inte hålla mig och måste se när Ishizak för andra gången klipper till bollen. Försöker samtidigt med tankeöverföring till Poppen meddela att han kommer skjuta på samma ställe som förra straffen. Han skjuter, Poppen räddar, jag står upp med båda nävarna knutna och med ett gorillavrål skriker jag ut min glädje och även lite nervositet försvinner. Så jävla snyggt, så jävla bra.... TACK POPPEN!
Resten av matchen bjuder inte direkt på några höjdpunkter, känns lite som Hawaiifotboll.... Tillägg om 3 minuter, domaren blåser av och årets första allsvenska match är genomförd. Bajen mitt Ä L S K A D E Bajen knycker en poäng av guldfavoriterna på bortaplan, med beröm godkänt blir mitt betyg.....
Med äkta glädje och en trötthet som beror på nervositet och 90 minuter av spända muskler går jag med ett leende hemåt.....
Vi ses på Söderstadion den 12 april!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar