Dagen efter.....

Har varit heeelt ovetande om min kropp tills idag och jag har varit heeelt ovetande om att så många muskler kan göra så ont samtidigt. Jo jag vet, nu gnäller jag..... Men jag gör det med glimten i ögat och med ett smile på munnen.... Har fortfarande inte smällt helgens upplevelser. Det jag däremot gjort är hittat igen motivationen till att börja träna igen, det riktigt suger i varje muskel att ta sig till gymet. Men om någon råkar hitta min andra andning så får ni gärna överlämna den till mig. Den infann sig inte igår som bestämt och planerat och är fortfarande på villovägar....

Men kan man verkligen ha träningsvärk i händerna?! En bajjare, vän och en kulig typ vid namn Zeb anförtrodde mig en hemlighet angående det. Om ni lovar att inte tjalla så berättar jag!? Jo, han sa att killar har det allt som oftast... Hur menar han då??

Det är skönt att man kan vicka på tårna iaf utan att det känns....

Bara 5dagar kvar tills allsvenskan drar igån och 8 månader av nervositet infinner sig!

Först krossa Elfsborg, sen ses vi på Söderstadion den 12 april!!

Fisherman Friends Strongman Run 2009

Vet inte hur man bäst beskriver helgens bravader, men jag är en slagen hjälte en ihjälklubbad hjälte närmare bestämt. Förstår inte hur 7500 människor frivillig anmäler sig till detta lopp från helvetet. Det var självklart mest och flest tyskar och alla som bor i Tyskland verkar tro att ALLA pratar och förstår tyska!? Hmmm.... kanske lider de av storhetsvansinne förtfarande...!?

Något som jag dock lärt mig under detta loppet är att tyskar verkligen Ä L S K A R höbalar och sand, det va ta mig fan sand mer eller mindre halva loppet och höbalar vid vart och varannat hinder. Sanden va strategiskt placerad både innan och efter vattenhinder bara för att jävlas extra mycket. Vattnet i sin tur va defenitivt I N T E uppvärmt, men årets första badet är genomfört, mer eller mindre frivilligt!

Jag har numera ett högerknä som ligger i skiljsmässa med övriga delen av kroppen, fast mest med mig då. Även två fötter som inget hellre önskar än att bli amputerade, de små små små skavsåren jag hade sedan tidigare. Och trots omplåstring med både compeed och tejp har förvandlats till köttsår!!

Även om jag nu några timmar senare, helt slut i kropp och själ försöker hitta EN och då menar jag EN anledning för att INTE göra detta igen, så finner jag ingen!

Detta var bland det roligaste och mest krävande jag gjort på massor av år och det är totalt värt att göras igen!! Någon som ska med nästa år?!

Tuuut tuuuut säger tåget......

Har funderat hela dagen på hur jag ska formulera just detta inlägget.....
Finns nog egentligen inga bra ord att skriva eller helylles formuleringar att göra.
Jag tycker om mitt jobb väldigt mycket, det är charmigt på många sätt och möten med människorna gör mig både visare och klokare många gånger. Ibland tycker man synd om de man möter ibland kan man bli bjuden på sköna skratt och fyllehistorier utan dess like!
Men det finns även stunder då jag börjar tvivla på människor och om hela samhället är på väg utför, finns liksom ingen hejd på allt.....

Idag.... ja, vad ska jag egentligen säga om idag.....
Alla ni som känner mig vet att mitt jobb handlar om att bevaka, spana lite och ibland även gripa folk.... Men mitt jobb är så mycket mer.... Ibland handlar det om att bara finnas till, ta hand om, lyssna på visa sympati och medkänsla för.
Idag va en sån dag på jobbet, där det handlade om att finnas till, trösta och ta hand om.
Det värsta som kan hända en tåg/tunnelbaneförare och även tågvärdarna eller resenärena på stationen är när någon beslutar att avsluta sitt liv. Antigen genom att lägga sig på spåret eller hoppa framför tåget. Detta var något som skedde idag, den 25 mars 2009
Tror ingen kan förstå chocken för dessa människor eller skräcken som tågföraren känner just i den hundradel av en sekund när de inser att dom inte kommer hinna bromsa tåget och att dom just varit delaktiga i att släcka ett människoliv.

Mina tankar idag går till föraren och de två tågvärdarna som fick uppleva denna typen av ondska vid Jordbro station.

Fishermans Shot va det väl.....

Vet inte om jag befinner mig i en sån där 30-års kris, nåra år för tidigt dock*host, harkel, harkel*
Men har tagit diverse korkade beslut på sista tiden.... Inte dricka läsk, äta nyttigt och promenerar mer och längre än vad jag brukar göra. Visst det är hälsosamt och nyttigt och säkerligen bra tänkt......
ELLER, säger bara eller...... Så kaaaaan det juh oxå bero på att jag ska till Tyskland och springa en 18km L Å N G terräng hinderbana http://www.youtube.com/watch?v=B8XZ37Q1z9E!! Ja fy fan, kommer säkerligen inte kunna gå på en vecka eller två. Detta är dock inget beslut jag tagit själv, utan blev oerhört myckt lurad!
Ni får en uppdatering av detta efter helgen och förhoppningsvis en massa kuliga bilder!!!
Men vid lunchtid på söndag så kan ni väl hålla en tumme eller två för att jag inte blir lämnad i Tyskland utan tar mig runt och hinner med flyget hem!

Jävla 77:an!!

Tre namn du går under:

Carro

Liten

Lill-Strumpan (tydligen)
Tre saker som skrämmer dig:)
Ensamhet

Mörker

Äckliga djur
Tre saker du brukar ha på dig:

Underkläder

Örhängen

Kläder
Tre sanningar:

Omtänksam

Rolig(ibland, säger iaf min mamma)

Nagelbitare

Tre av dina hobbies:

Sport i massor

Musik

Wilma
Tre saker du verkligen verkligen vill ha:
Kärlek

Omtanke

Värme

Förklaringen på Bajens spelare nr 12

Detta inlägg hittade jag på http://bajen777.wordpress.com/ Och nu när premiären snart är här så tycker jag att vi alla kan läsa och begrunda detta inlägget som är skrivet från hjärtat av en 15-årig BAJEN supporter...... TILLSAMMANS ÄR VI HAMMARBY!

“Namn: Captain Oats »

Svara på inläggSänt: 2009-03-16 19:18:24

Angående det ständiga gnället.
Jag och mina polare började gå i klacken för endast några år sedan, detta pågrund av vår ålder.
Allt var jävligt ballt och macho. Vuxna män stod och sjöng tillsammans, de hoppade tillsammans, de höjde deras halsdukar över huvudena tillsammans och dom kramade varandra efter gjorda mål. Vi upplevde en gemenskap som för oss var jävligt unik. Hade dessa män(klacken är väldigt mansdominerad, bara så ni vet) burit bastkjol, varit ritade med ansiktsmålningar och haft en cowboyhatt på huvudet hade jag och mina polare förmodligen gjort detsamma. Hade dessa män, och de fåtal kvinnor, dansat tango hade vi förmodligen gjort detsamma. Hade dessa män, och minoriteten av kvinnor, skrikit skällsord, gått hem i halvtid om spelet inte passat, slutat sjunga om man låg under med några bollar, sluta dyka upp på matcherna om man låg dåligt i tabellen och klaga sig till fördärvelse om allt och alla kring Bajen, ja, då hade jag och mina vänner förmodligen gjort detsamma.
Ni som stått i klacken har skapat något stort. Något vackert. Något ni hjälpt mig älska!
Det ni skapat är fantastiskt, alla vi älskar det. Men om detta ska fortsätta på samma fantastiska sätt så måste alla börja hitta tillbaka till det som Hammarby står för. Det ni anser Hammarby symbolisera, symobolisera det själva på Söderstadion. Dom/vi yngre ser på ett sett upp till er, ibland kan man undra varför, men det är framför allt för den enastående atmosfär vi tillsammans skapar. Snälla, snälla låt det inte ta slut inom tio år. Det ni skapat måste gå i arv, och det kan bara göras igenom att uppträda som en Bajare. Ni vet bättre än jag hur en Bajare ska vara, därför vill jag att ni visar oss i den yngre generationen hur en sådan beter sig. Men för fan, sluta upp med det jävliga gnället, jag förstår inte vilken stimulans ni uppnår tack vare det men bättre blir det då garanterat inte.
Ingen här har blivit Bajare pågrund av höga tabellplaceringar, dum som få vore man då. Så snälla, skit i tabellen nu, vi kommer alltid vara bäst ändå!
Tanken med inlägget var inte att förklara för er hur Bajenkulturen ser ut, tvärtom, jag vill få er alla som konstant klankar ner på Bajen att inse att ni måste förklara det för oss yngre, annars kan det gå jävligt illa. “

Alla till söderstadion 12 april