Igår slocknade jag innan jag ens hunnit lägga huvudet på kudden, vaknade några timmar senare till 5 missade samtal på telefonen ett mobilsvar och två sms. Samtalen kom från min mamma å lillebror. Blev helt iskall i hela kroppen. Det visade sig att min älskade morfar åkt in på sjukhus med lunginflamation och är illa däran.
Jag och morfar har alltid haft ett särskilt band, har nog varit lite av hans favvo barnbarn.
Så mycket bus vi hittat på tillsammans så många gånger vi sett till att mamma fått gråa hårstrån.
Alltid när jag var liten gick vi ut och gungade på morgonen, fast vi fått stränga förhållningsregler om att ingen gungning innan frukosten var intagen. Men det brydde vi oss inte så mycket om förän mamma vaknade och vi fnissandes skyndade in till frukostbordet.
Husvagns semestrar och meckandes i bilar, godis i stora lass. Min morfar är verkligen den bästa.
Men nu är han sjuk och jag hoppas verkligen att han tillfrisknar snart, hans tid är inte kommen, inte om jag får bestämma!
Så kämpa på nu lilla morfar, älskar dig <3
2 kommentarer:
Tråkigt gumman... Håller tummarna för att det ordnar sig det där.
Jag har speciella minnen av honom också. När ni precis hade flyttat in var jag och skulle väl kolla läget, din hund Myran (tror jag den hette) var ute då och jag klappade henne. Han kom fram och sa att det var din hund och så sa han "jag ser att du tycker om hundar". Jag hoppas det här går på det sätt som är bäst för honom nu, vad det än må vara! Tänker på dig.
Skicka en kommentar