Här i tystnaden, omfamnad av mörkret, smekt av vinden, framför skärmens sken får jag äntligen ro. Här där bara tystnaden ser mig får jag vara i min ensamhet en stund....
Sträckte ut min hand till det okända, smekte dess kind, kände dess rädsla och smakade dess oro.
Ville inte hålla det fången, kände dess sorg, vände mig om släppte taget, lät det springa. Bort, ut i natten, till friheten, till nästa utsträckta hand.....
Om jag lovar att älska dig såsom jag älskar natten när den villkorslöst omfamnar mig. Om jag lovar att blotta min själ för dig som jag så många gånger inför månen gjort. Om jag lovar att alltid finnas där för dig utan att kräva något tillbaka. Om jag lovar att se dig..... Kanske du stannar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar