I min fantasi....

Att ha kvar sin fantasi är det de som menas med att aldrig tappa sitt barnasinne??
Kommer ihåg när man var liten och kunde fantisera sig långt bort till främmande länder där det bodde eldsprutande drakar, djuren kunde tala och det fanns feèr och trollkarlar och allt slutade alltid lyckligt......
När jag va liten trodde jag faktiskt att jag kunde trolla, att det bodde onda varelser under min säng och att drakarna på min lampa blev levande under nattens mörka timmar....
Jag trodde att om jag önskade tillräckligt hårt så kunde jag komma till "aldrig landet" och sida vid sida med Peter Pan besegra den grymme Kapten Hook, men det va aldrig någon som knackade på mitt fönster och blåste ängladamm över mig så jag kunde flyga, och min kulpåse var aldrig några lyckliga tankar som jag tappat bort.
Inte heller kunde jag med fantasin frammana läckra maträtter i alla dess färger och konsistenser, för att sedan avsluta med ett gigantiskt matkrig där man kastade ingenting men den man kastade på fick någon färgglad sörja över sig.
Har aldrig kunnat gå genom min garderob och hamnat i en värld där jag slagits mot häxor, dvärgar, viskande träd och vargar, där det finns talande lejon eller kentaurer.
Har aldrig flygit med Dr.Snuggles till stjärnornas land, inte heller druckit bumbibjörnssaft eller haft en kappa som man blir osynlig under.... Har aldrig trillat ner i ett hål där en kanin springer omkring med en klocka å skriker bråttom, bråttom inte heller nästan blivit dödad av en talande kortlek.....
Har aldrig läst en bok som handlat om mig själv och hur jag räddar en hel värld bara genom att säga någons namn.... Inte heller flygit på en gigantisk hundrygg eller klappat en enhörning.
Tror inte vad jag kan komma ihåg i alla fall, att jag fantiserat om att bli förtrollad till en kandilaber eller en sjungande tekanna. Önskat att jag varit en svan men förvandlats till människa vid midnatt i väntan på att förtrollningen ska brytas. Har inte ätit dödliga äpplen, blivit omhändertagen av sju dvärgar, inte heller stuckit mig på en spinnrock och sovit i hundra år och fått en kyss från den sanna kärleken som väckt mig från min sömn....

Tänk om man bara för en dag hade kunnat få uppleva alla dessa saker!?
Ingen hade trott en när man sen kom tillbaka för att berätta....
Avundas nästan dom som lever i en fantasivärld, tänk vad enkelt allt måste vara där. Man föreställer sig något i ens huvud och vipps så är det så man föreställt sig.
Tänk vilken underbar värld!


En sak är jag säker på ..... Vi kommer alla ses i Nangijala.